Fundis i realoskläder?

2017-02-17
LEDARE

Miljöpartiet består av en mångfald av människor med en mångfald av bakgrunder och ingångar i politiken. Den klassiska uppdelningen i ”fundis” och ”realos” är allt för simpel för att beskriva den regnbåge av åsikter som förenas i den gröna ideologin, sammanfattad i de tre solidariteterna:

solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor

Ändå har det senaste årets prövningar fått det att framstå som om det var just två läger i partiet. Och tycker man som den ena gruppen i en fråga, så måste man tycka som samma grupp i en annan fråga. Och har man något uppdrag i riksorganisationen så tillhör man automatiskt den ena gruppen, vad man än tycker i övrigt. Man är antingen med ledningen eller emot.

Det här kategoriserandet och alla antaganden om varandras åsikter fördummar debatten och försvårar kommunikation och ömsesidig förståelse i den gröna rörelsen. Vilket är jäkligt onödigt, eftersom vi är som starkast när hela paletten är med och samverkar. Och ”ledningen” är också långt ifrån homogen. Så jag tänker här göra ett försök att nyansera fundis/realos-konflikten något, utifrån de missförstånd och fördomar jag själv ofta springer på. Även detta inlägg kommer naturligtvis av pedagogiska skäl att vara en grov förenkling av verkligheten, men jag hoppas att det kan vara ett steg på väg mot mindre polariserad kommunikation.

Jag ser (för egen del) främst fyra olika områden inom vilka det (för tillfället) finns någon form av (i brist på bättre begrepp) fundis-realos-skala: Ekonomisk politik, strategi, kommunikation och intern kritik. Samma person kan vara ”fundis” inom det ena och ”realos” inom det andra. Eller mitt emellan, då det är en skala med nyanser, inte något svartvitt undantag i en i övrigt nyanserad och komplex värld. Jag går nedan igenom dem ett och ett. I slutet berättar jag var jag själv står i mina egenpåhittade kategorier.

OBS: Inga gröna åsikter är bättre eller mer miljöpartistiska än andra. Vi kompletterar varandra, och vi är alla mer komplexa än även nedanstående skalor!

Ekonomisk politik

Det finns naturligtvis många olika politiska nyansskillnader inom den gröna rörelsen. Vi har den klassiska höger-vänsterskalan, vi har grader av liberalism/individualism, vi har olika feministiska inriktningar, vi har olika perspektiv på enskilda sakfrågor och olika prioriteringar. Men de flesta av de skillnaderna upplevs för många som relativt små och lättkompromissade jämfört med det som rör den ekonomiska politiken. Här går skalan mellan miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Mellan hållbar tillväxt och tillväxtkritik, mellan grön arbetslinje och grön fritidslinje, mellan fokus på teknikoptimism eller konsumtionskritik, osv. En gradering skulle kunna se ut så här:

ekonomiskala

Strategi

Parlamentarism eller aktivism? Borde vi sikta på att sitta i regering eller inte? Ska vi göra så gott det går eller vara principfasta? Hur stora ska vi vara för att ta steget in i regering? Hur långt är vi beredda att kompromissa? Borde vi sitta i opposition tills vi har egen majoritet? Är utgångspunkten att utvärdera regeringssamverkan efter vårt partiprogram, vårt valmanifest, nuläget eller förmodade läget med en alternativ regering? Här finns en stor bredd av övertygelser inom partiet, med extremvarianterna åt båda håll. Var man ligger på denna skala (snarare än faktiska politiska åsikter), ger helt olika tolkningar av vad som är politiska framgångar och därmed grogrund för en hel del irritation och missförstånd.

regeringskala

Kommunikation

Det finns olika syn på hur vi ska kommunicera externt. Ska vi anpassa tonen till omgivningen och förslagen till en större målgrupp, eller ska vi vara visionära opinionsbildare? Ska vi växa som parti genom att hitta det (vi tror) många av väljarna brinner för, eller genom att försöka få väljarna att brinna för våra frågor? Ska vi vara tysta om förslag vi tror kan reta upp folk, även om vi tror det är bra förslag? Ska vi kampanja på i första hand dagspolitik, eller vilket samhälle vi drömmer om i framtiden om vi fick bestämma själva? De flesta är nog överens att vi ska försöka med konststycket att göra både och, men tyngpunkten brukar trots allt ligga åt ena eller andra hållet. Följa opinion eller bilda opinion?

kommunikationskala

Intern kritik

En sak som orsakat stora slitningar det senaste året är synen på hur intern kritik bör framföras. Medan vissa tar en enskild fika med sin regionala förtroenderådsrepresentant och försiktigt framför en något avvikande synpunkt skriver andra artiklar på DN debatt om förlorade kompasser och sålda själar. Och så hela skalan däremellan – som dock försvårats av brist på bekväma tekniska lösningar för interndebatt och varierande välutvecklade lokala/regionala strukturer.

internskala

 

Jag då?

Ska jag passa in mig på ovanstående skalor skulle jag nog hamna ungefär som nedan, och som synes blir det svårt att placera in mig i en tvåfackslösning. Möjligtvis kan man kalla mig en fundis i realoskläder? Eller kanske det i mitt tycke briljanta begreppet ”visionär realist”.

min skala

Ekonomi – Jag är utbildad ekologisk ekonom, och min övertygelse är att hållbar utveckling kräver att vi inser att inget kan växa exponentiellt för evigt. Vi behöver bygga en samhällsekonomi som inte är beroende av tillväxt, och vi måste ha andra mål för utvecklingen, som ekologisk och social hållbarhet och välmående. Att jag inte satt mig riktigt hela vägen ut till höger på skalan är för att jag inte tycker att vi specifikt behöver ha mål om nedväxt heller, utan tycker att ekonomin får bli så stor eller liten som den blir helt enkelt, så länge vi och planeten mår bra.

Regering – Flerårig erfarenhet av kommunstyre har gett mig insikter i hur långt man faktiskt kan komma genom tålamod och kompromiss. (Som exempel var Västerås 2016 årets miljökommun, årets skolmatskommun och årets energikommun, efter tio år med MP i styret.) Jag vet att det inte bara handlar om de stora vinsterna, utan minst lika mycket om att finnas där i maktens korridorer i vardagen och i tusentals små steg vända utvecklingen åt grönare håll. Och vi har helt enkelt inte tid att vänta på ett bättre tillfälle – planeten behöver räddas nu! Ovanstående kräver dock naturligtvis att det faktiskt går åt rätt håll, och att vi har några grundläggande principer vi inte går emot.

Kommunikation – Jag tror att vi måste våga ta även de svåra och komplexa diskussionerna. Sen bör vi naturligtvis formulera oss klokt och pedagogiskt, men jag tycker att vi borde sticka ut hakan mer än vi gjort på senare år. Vi måste vara ärliga i att stora förändringar krävs – men också visa att annorlunda inte måste vara sämre. Tvärtom! Det är dock svårt att kommunicera komplexa problem och långsiktiga lösningar på löpsedlar, och regeringssamverkan kräver viss smidighet jämtemot dagspolitiken, så här måste vi fundera på metodiken. Vem ska framföra vad när?

Internt – Vi har nog med ”fiender” utanför den gröna rörelsen utan att vara våra egna. Vi bör stötta varandra och negativ kritik bör framföras direkt eller genom formella interna kanaler. Det gynnar ingen grön när vi kastar skit på varandra i media. Däremot tror jag på öppenhet och transparens, och ser gärna att mångfalden av gröna infallsvinklar får blomma även offentligt. Men lyft hellre det du tycker, än tala ner andras åsikter eller insatser. Komplettera varandra. Gärna med en uns smidighet och samverkan gällande medial strategi.

Du då?

Det här är de områden som just jag just idag kände behov av att särskilja, då de varit föremål för en hel del konstiga diskussioner och missförstånd de senaste månaderna. Det är inte tänkt som någon form av facit, utan som en tankeställare och utgångspunkt för en mer nyanserad diskussion. Var hamnar du i ovanstående skalor? Vilka andra områden ser du? Eller vilka andra ändar på skalorna?

Framförallt: Hur ska vi bäst hantera våra olikheter – som så klart är långt mer komplexa än ovanstående tankelek – på ett sätt som tar fram det bästa ur oss alla och stärker den gröna rörelsen?

Marléne Tamlin
info@cogito.nu

Marléne Tamlin

Marléne Tamlin

Christer Sanne

Christer Sanne
Lotta Hedström

Samtal om tillväxt

I frihandelns goda namn

Klimatmålsinitiativet

Den gröna tankesmedjan Cogito
Pustegränd 1-3, 118 20 Stockholm | Webbredaktör: Martin Nilsson | Ansvarig utgivare: Katarina Wangler Björk |